Första badet!
I sjön alltså. Det var kallt, men framförallt pollenrikt. Man kände sig inte direkt ren efteråt. Det var ändå väldigt skönt efter att ha kört och staplat ved i gassande solsken.
Nu har lilla plutten lagt sig för natten och jag kan koppla av lite framför datorn.
Då kommer känslan krypande. Något saknas…
Days Of Our Lives! Vad händer egentligen? Jag har ju missat mer än en veckas avsnitt!!
Har Jan fortfarande Shawn fången? Har någon mer kommit till ön? Har Jack hittat hem?
Oj, oj. Sen finns ju de mindre intressanta intrigerna med Sami, Lucas och Kate. Det brukar ju vara lika spännade som reklampauserna.
Jag gissar att ungefär detta har hänt:
Shawn håller ställningarna trots att Jan visar foton och filmer på Belle och Philip.
Jennifer har svimmat och varit nära att dö minst en gång under veckan. kanske till och med lyckats?
Brady har kommit in med bar överkropp precis när Nicole smidit sina planer högt och frågat “Vad menar du med det Nicole?” Hon har i sin tur lyckats slingra sig ur det. Bo har frågat ut Nicole om hennes medbrottsling och upptäckt att det är samma som person som varit i Shawns rum. Philip har ännu en vecka misslyckats med att berätta för Belle att det är henne han är kär i.
Sen kanske jag borde satsa på några högoddsare också…
Lexie har kanske hånglat med Tek?
Teres du får skriva en resumé!
På begäran kommer lite bilder härifrån huset:
Systers lilla atelje
Pågående verk
Vägg i systers rum
och sen… mitt rum som bara blir rörigare ju mer jag försöker städa…
Visst blir du suger på att komma hit och bo nu Jonas!?
Jag ger upp!
Näärå, men det gick sämre med språngmarschen idag. Detta trots att jag funnit mig ett par bekväma skor på vinden. Det var nog inte så lyckat att ge sig ut två dagar i rad när man är så otränad som jag. Med sviktande knän och knakande vrister sprang jag i alla fall in en tid på 15 minuter och 11 sekunder. Imorgon blir det inget sånt, får träna armarna eller något istället.
Bytte syssla med mamma. Hon tog Hannes och jag staplade ved.
Kanske låter som ett nerköp men det var skönt att få vara ute i solen och slita lite. Hoppas på samma uppgörelse i morgon.
Hannes har börjat få håret tillbaka. De djupa vikarna har fyllts med ljust ludd och i pannan har det kommit lite mörkare hår.
Träningen startade idag.
Efter alltför många frågor om jag återigen är gravid begav jag mig äntligen ut på joggingtur.
För några veckor sedan pratade jag och Jonas om coopertestet. Om man vill in på polishögskolan måste man bl.a. springa 2 km på 9 minuter och 30 sek som max, eller nåt sånt där. Jag är inte så intresserad av polisskolan men undrade ändå om Jonas trodde att jag skulle klara testet. Till min stora förtret svarade han att det skulle jag nog göra… om jag tränade några år… Upprörd över hans futtiga tilltro till min kondition kontrade jag med att jag minsann skulle klara det på första försöket! Efter att ha tänkt efter en stund ändrade jag mig dock till att jag skulle klara det inom ett år.
I smyg går jag ändå här och småtror att jag kommer klara det innan sommaren är slut…
Idag gjorde jag alltså första försöket. Tiden blev 13 min och 49 sek. Då var skorna för små och terrängen backig och stenig. Ganska bra tycker jag.
Hannes har varit nöjdare och tryggare idag.
Han har skrattat i sömnen två gånger. Varför kan han inte göra det när han är vaken? Det vore så fint.
Så var man i Värmland då.
Hannes klarade resan mycket bra. Han sov mest.
Syster körde hela vägen. De gånger jag la mig i hur vi skulle köra for vi givetvis vilse. Jag hittar inte rätt ens med GPS tydligen.
Idag har jag varit ensam här med en lite kinkig Hannes.
Vi tog två testturer med nya vagnen. Ingen av dem uppskattades speciellt av nådig herrn, men jag tyckte det var väldans skönt att promenera i den grönskande sommarvärmen. Fint med alla träd som blommar.
Tyvärr vart det inga bilder för lilla kameran bröt ihop. Igen.
I morgon blir det nog andra bullar…
Packa, packa, packa.
I morgon bär det av till Värmland och jag hade tänkt att allt skulle vara klart då, så man bara kan äta frukost och åka.
Idag har vi varit på August och Julians fina namnfest.
Det var mycket lyckat. Fint väder och glada människor i en grönskande trädgård. Ett överflöd av goda kakor och pajer dukades upp. Vi åt, pratade och underhölls.
Jag tog över 300 bilder. Så småningom tänkte jag lägga upp något av dem här, men nu måste jag packa…
Kom just hem efter att ha varit på bio med Grevinnan.
Det var väldigt härligt att få koppla bort bäbin ett tag och slappna av i något som fick mig att minnas hur det var innan Hannes. Fick mig också att inse att allt kan kännas som förut, det krävdes bara en liten utekväll. Sen var det väldigt fint att komma hem lagom till Hannes kvällsmat. Nybadad och nöjd i sin fars famn var han väldigt söt och rar.
Sitter upp i vagnen
Slappt
Trötta sötnosar
Får manikyr
Använder napp numera
Idag har varit en mycket fin dag.
Jonas har varit ledig och solen har skinit.
Frukost på balkongen.
Vi har varit på Vårdcentralen två vändor idag. Först för att väga och mäta Hannes och sedan på återträff med vår barnmorska för att se att allt gått bra efter förlossningen. Båda mötena gick bra. Hannes väger nu 6450 g, är 61 cm lång och har ett huvudomfång på 41,8 cm. Han har följt sin kurva fint. Till och med lagt sig lite över den med alla måtten. Både distriktssköterskan och barnmorskan stödde mig även i mitt beslut att börja trappa ner på modersmjölken och övergå till ersättning istället. Kändes väldigt bra.
Bäbin sover och Jonas kom äntligen hem.
Så nu känns det fint och lugnt här hemma… om än lite stökigt.
Idag är Hannes åtta veckor. Stora pojken. Imorgon ska vi på vikt och mätkontroll. Jag gissar att han spräckt 6 kg vid det här laget.
På lördag kanske jag ska få ut och roa mig på egen hand för första gången efter Hannes intågande i vårt liv. Mitt lag på jobbet ska ha fest och det vore roligt om jag kunde gå en stund i alla fall. Vi får se om Jonas hinner hem från sitt jobb i någorlunda dräglig tid.
Hannes är finklädd på Första Maj
Gladis
Tröttis
Hannes övar på att lyfta huvudet
Iklädd sött stickat set
Nöjd i nya jackan
Julian och Hannes
Bra att ha god simultankapacitet när man är tvillingförälder
